monasblandning.blogg.se

Någonstans när omgivningen började prata om skolavslutningar och studentfester insåg jag att jag var i otakt med tiden. Medan andra var en vecka in i juni befann sig min inre kalender någonstans i höjd med Valborg.
Och runt första maj är det i min värld oerhört långt till semestern och jag hade inte funderat någonting på vad jag eventuellt ville göra.
”Kommer säkert på något”, tänkte jag och fortsatte bocka av grej efter grej på den digra jobblistan.
Och så höll det på i hela juni och till i princip förrgår.

Gradvis började jag också förstå lite varför det känts så segt i år. Under förra året jobbade jag på sammanlagt fyra olika ställen. Två gånger avvecklade jag mig själv på grund av omorganisation och annat som jag nämnt förut. Runt årsskiftet jobbade jag parallellt i två olika städer, och på vårkanten koncentrerades det till en heltid, där jag delvis jobbar hemifrån och delvis på plats, och där har jag en övernattningsbostad.
Jag säger ofta att jag nu kombinerar det bästa av två världar – ett roligt jobbliv i en toppenorganisation i Kungälv och ett hemmaliv i bästa staden Malmö.
Men det går inte att bortse från att det krävs en hel del logistik, och att det tagit tid att hitta fungerande rutiner. Plus att jag nu åker så mycket tåg att förra årets tågluff inte känns lockande som repris.

Så lite med andan i halsen checkade jag av med lite familj och vänner, och vi hittade diverse dagar och helger att ses. Plus sommarkort i Skånetrafiken, hav och badstränder runt hörnet, ett antal konserter att gå på och fortfarande utrymme för spontana infall och utflykter – det känns som en perfekt mix.
För vips är det höst igen. Förresten, jag har just nu planerat mitt jobbschema och bokat jobbresor till slutet av oktober. Och påminner mig om att det faktiskt, om bara två dagar, är semester.