monasblandning.blogg.se

Jag har nog sagt det ett par gånger förut: den som en gång kallats till återbesök "för kompletterande undersökning" efter en rutin-mammografi, den har ett stresspåslag av större mått de där dagarna mellan undersökning och besked.

Inte alltid så lätt att förklara sinnesstämningen för dem som står nära, när jag ena stunden behöver värmen av en lugnande famn och nästa stund drar mig undan i egna tankar.

Nu blev det så att jag hade ett annat ärende att ringa sjukhuset om och fick beskedet "på köpet" - och allt var normalt och lugnt. Och snart ska jag ner till Malmö på slutbesiktning, nu när plastikkirurgin är klar. De vill se resultatet och så ska väl det så kallade "slutfotot" tas och läggas in i min journal.

Så nu kommer de återstående inläggen från gamla Bröstbloggen! Men det lär säkert bli ett och annat inlägg om bröst och bröstcancer här även i fortsättningen - jag är med i ett nätverk av kvinnor som delar samma erfarenhet. Vi stöttar både dem i gänget som kämpar mot återfall och ovisshet och finns som kontaktpersoner för dem som just fått diagnosen och är fyllda av frågor och oro.

 

12 november, 2013

Jag har inte hunnit tänka på, än mindre oroa mig för, det kirurgiska ingreppet att få en ny bröstvårta. Så när de frågade om jag kunnat sova i natt förstod jag inte frågan.

Jag har jobbat som en bäver med allt det vanliga, och lite till. I natt var faktiskt den första natten på evigheter som jag sovit som en stock.

Tyckte faktiskt jag var duktig nog att komma ihåg att ta mig ner till Malmö och sjukhuset på rätt dag. Dessutom bara fem minuter sen.

En timme senare var jag ute igen.

Däremellan hade jag pratat med sköterskor och doktor K. Hon hade mätt och ritat på mig och när jag var vältvättad och lokalbedövad satte hon skalpellen i mig. Tror jag i alla fall, för sikten var lite skymd. Men de berättade att ingreppet är som att bygga en liten skorsten av hud, och det var en hel del tråcklande.

Innan de packade in mästerverket i kompresser fick jag titta, och det blir nog bra det där.

Den närmaste veckan blir det akrobatik i duschen, för specialkompressen får inte bli blöt.

 

13 december, 2013

Nej, det gick inte så galant och problemfritt som jag trodde. Det har ju gått en månad sedan plastikkirurgen snittade och tråcklade och skapade något bröstvårteliknande. Och vid återbesöket såg allt okej ut.

- Den lilla sårskorpan kommer att ramla av själv, lovade sköterskan.

Det gjorde den inte. Inte förrän i förrgår när det mesta av den följde med när jag lossade tejpen. Och man behövde inte vara sjukvårdsutbildad för att se att här var det infektion på gång.

Det är då det är så gott att bröstteamet finns i Halmstad. När jag ringde i går morse fick jag bums löfte om en läkarkoll samma eftermiddag, direkt efter ett lunchmöte jag redan hade inbokat.

- Var beredd på att vänta lite, sade sköterskan Å, som klämde in mig i ett redan välfyllt schema.

Men på bara några minuter var doktor L där, dessutom med läkarstudenter i sällskap. Jo, en antibiotikakur var nog klokt – ingen vill riskera en infektion i ett bröst med implantat. Och så ska jag lufta tutten, vilket väl får ske lite diskret på hemmaplan…

- Skaffa amningsinlägg, tipsade L, som inte gillar det där tejpandet.

Kvinnan på apoteket såg en smula konfunderad ut, när medelålders jag på disken plockade upp engångs-amningsinlägg, antibiotika och alsollösning. Men det bjuder jag på.

Nytt inlägg i mammografidebatten

13 februari, 2014

Mammografi minskar inte risken att dö i bröstcancer. Det påstår en kanadensisk forskningsrapport , som presenterades i SVT den 12 februari. Rapporten slår också fast att en del av den cancer som upptäcks genom mammografi behandlas i onödan.

”Forskarna har under 25 år följt 90 000 kanadensiska kvinnor i åldern 40-59. Hälften fick mammografi och bröstundersökning av en sköterska. Den andra hälften undersöktes bara av en sköterska. Studien visar är att antalet kvinnor som fick bröstcancer och antalet kvinnor som dog av bröstcancer var i princip lika stort i båda grupperna”, skriver SVT på webben.

Naturligtvis tolkas rapporten olika av de svenska forskarna och troligen kommer debatten om nyttan med bröströntgen att fortsätta.

Men Socialstyrelsen ändrar inte sina råd om regelbunden mammografi.

Bra, tycker jag. Det var mammografiundersökningen som avslöjade att allt inte stod rätt till i mitt ena bröst. I detta skede fanns ingenting att kunna känna. Inte ens den lilla ärta som låg väl gömd långt därinne. Den hade behövt få ligga och växa till sig rejält innan den hade kunnat anas vid en manuell undersökning.

Och då hade jag kanske inte suttit här.

I väntan på tattoo-nurse

26 februari, 2014

Om du vill avsluta din rekonstruktion med tatuering är du välkommen att göra detta om tidigast tre-fyra månader.

Stod det på lappen jag fick med mig när de hade meckat till en ny bröstvårta i mitten av november. Men när jag efter tre månader ringer, visar det sig inte så enkelt.

Sköterskan som är ”tattoo-nurse” gör bara detta vid en eller högst två tillfällen i månaden. Och det var förstås fulltecknat till åtminstone fram i maj. Nu står jag på väntelista och ska under tiden själv höra av mig om eventuella återbud innan dess.

Bara att hålla tummarna – vore förbaskat skönt att få detta gjort i god tid före sol- och badsäsongen.

Det är ju inte något sådant här som väntar: http://www.emocore.se/Becky/blogg/1422701 utan något avsevärt enklare..:)

Jag tar min tatuering och går

 Maj, 2014

Så, då är jag ”gaddad”, som vissa kallar det. Fast då brukar det handla om stora och färgglada motiv på väl synlig plats på kroppen.

Mitt livs tidigare enda tatuering är en liten sak som för tjugofem år sedan var en liten rund och röd nyckelpiga. Men efter att ha utsatts för jordens dragningskraft och på grund av att jag ammat två barn är den kvadratcentimeter stora prydnaden på ena bröstet mer lik en tvestjärt. Och en sådan kan man ju också ha.

Den har nu blivit granne med en bröstvårta, och skulle jag få lust går det ju att förvandla det hela till en blomma med insekt. Som ni hör, det är ingen hejd på fantasin.

Nåväl, hela proceduren nere på MAS tog en halvtimme. Och den sköterskan kan sitt jobb.

Vi pratade lite om det jag nämnde i förra inlägget – varför inte regionerna skriver avtal med vanliga tatuerarstudior. Och så här ligger det till: bröstvårtetatueringen görs med lokalbedövning, och bedövning får inte icke sjukvårdsutbildade lägga. Dessutom är det specialfärg som används, och i ganska stora volymer. Många nyanser att hålla i lager, alltså. Ovanpå detta är hygienkraven rigorösa och hela proceduren ska strikt följa socialstyrelsens riktlinjer.

Så ligger det alltså till.

I två veckor har jag badförbud – typiskt nog när sociala medier fylls av soldränkta stränder och inbjudande böljor. Det är insmörjning med Helosan morgon och kväll, tvätt med tvål och vatten och så skydd av ett exklusivt silikonplåster. Exklusivt, upptäckte jag när jag gick till apoteket för att köpa fler. Nästan 250 spänn för fem stycken.

Jag fick för all del med mig ett, stort nog att dela i två, från MAS och de behöver inte bytas varje dag. Men efter att ha tappat det första, och efter idogt letande hittat det i symbios med en dammråtta, var det bara att hala upp plånboken. Men jag vet ju att fler i vänkretsen ska tatueras snart, så jag räknar kallt med att kunna sälja de plåster som blir över.

Någon gång efter sommaren ska plastikkirurgerna ta en sista titt på mig, och ta slutfotot till min journal. Därmed är det punkt för rekonstruktionen och de närmaste åren har jag ”bara” den medicinska uppföljningen och kontrollerna.