Hallå, vad pratar ni om?
Efter tre veckor på nya jobbet är jag om inte varm, så i alla fall en smula ljummen i kläderna. Jag hittar alltså till och från lunchrummet, har fått kläm på hur jag skriver ut papper, och börjar kunna namnen på kollegerna.
I denna myndighetsvärld ligger ribban högt vad gäller utbildning och introduktion, och även här börjar bitarna falla på plats.
Men mest fascinerad är jag över det interna språket.
Tänk på att jag kommer från mediavärlden, där det interna språket är påfallande barnsligt. "Mellis" och "kortis" betyder mellanrubrik respektive kort, redaktionell text. Samtidigt finns en sakral ton i benämningarna morgonbön (varje dags inledande planeringsmöte) och samvete (de analoga eller digitala mappar där varje dags möjliga uppdrag finns samlade).
Nu har jag hamnat i förkortningarnas värld, på en nivå jag tidigare trodde var reserverad för militären. Numera pratas det om DS, APT, VP och KA plus en hel del annat där jag viskande bett den som sitter närmast ge en översättning. Tydligen är det så att en del benämningar dessutom ändras beroende på vilka direktiv som för närvarande gäller för verksamheten, så det vill till att hänga med i svängarna.
Men jag lär mig allt eftersom, och snälla kolleger förklarar mer än gärna.
Så i morgon, när vi vid fikat pratar om vad vi gjort i helgen ska jag nog nämna att jag och GK medverkade i KN och det blev PS. Ni fattar väl? Gospelkör, kulturnatt och publiksuccé. En baggis.
