När repriserna hopar sig
Det är förstås också så att känslan av ”been there, done that” blir allt mer påtaglig. Inget är nytt under solen… Måste vara en slags naturlag att samma, oftast mindre lyckade metoder, ska testas igen och igen. Hmm, pratade vi inte om just detta 2016? Eller 2006?
För länge sedan, i tidningsvärlden, pratade vi ofta om att det på varje redaktion satt en gammal murvel i ett hörn och muttrade om att det där hade minsann gjorts förut. Och de där behövs! Som brutala sanningssägare när ett gammalt hjul börjar uppfinnas på nytt.
Sommarlovet, då? Det borde jag ha lite oftare… Tid för återhämtning, tid att drälla runt och träffa familj och vänner och så toppa det med längre utfärder.
Det blev ett tågluffarkort när de till följd av Interrails femtioårsjubileum reades ut i våras. Nu är jag ju inte mycket för stor ryggsäck och umbäranden. Senaste tågluffen var 1992 och jag har blivit mer bekväm sedan dess. Så inget nattåg!
Första trippen tog mig till Oslo, där jag inte varit sedan 1987. Det har hänt en del…
Klippte ihop bilder och filmsnuttar till en film som finns här: https://youtu.be/x0cDnb5t9Aw
Efter några dagar hemma började jag nästa luff, med London som mål. En natt i Hamburg på vägen dit, en natt i Köln på vägen hem. Även detta blev en film: https://youtu.be/bWIq-j1jnCk
Min tid i London känns på många sätt avlägsen, inte minst för att de människor jag jobbade nära och hade roligt med också har gått vidare till andra jobb och världar. Redan nu är jag som en sådan där främling som ringer på en dörr och nostalgiskt berättar om hur det såg ut där förr… Men nu känns det skönt att framöver känna mig som turist och besökare, åka över då och då för att se en konsert eller bara drälla runt några dagar.
I höst handlar det annars mycket om musik – att sjunga i två väldigt olika körer, och därutöver delta i ett par kör-workshops. Endorfinkick, förstås, och ett oslagbart sätt att fokusera på här och nu, och släppa jobbtankar och allt annat.
