monasblandning.blogg.se

Ibland blir jag lite fundersam över kvinnor och hur de beter sig. Ja, inte alla kvinnor förstås.
Och inte alltid. Men tillräckligt många och tillräckligt ofta.
Jag tänker på det där att det för somliga är så lätt att välja bort, eller att prioritera om på ett sätt som faktiskt kan vara rejält sårande. Eller för jäkla taskigt, om en pratar klarspråk.

Visst, jag har gjort det själv någon gång – men så länge sedan att det kan skyllas på ungdomligt oförstånd och omognad. Och misstaget har snabbt rättats till och förlåtits.
Men att det fortfarande händer bland medelålders och ännu äldre, det var oväntat.
Oftast är det en mansperson inblandad, eller i alla fall hopp om inblandning av mansperson.
Nej, jag får nog ge ett par exempel för att det ska klarna.

Väninnorna A och B har bestämt att ses – de ska äta och dricka gott och ha en trevlig kväll på lokal. Dag, klockslag och plats är uppgjort i god tid. Sent på kvällen dagen innan messar A till B. Hon har fått erbjudande om att på eftermiddagen nästa dag åka på en utflykt med bekanta – ”så jag hinner nog inte hem i tid för att ses, men du kan kanske hitta någon annan”.
I översatt form betyder detta troligen att A ser en större chans att hitta ett dejt-objekt på utflykt med bekanta än på en middag med B. Eller så tycker A att bekantingarna är ett roligare sällskap än B. Och då lämnar A återbud till B.
B hade förstås sett fram emot en kväll med A, och anpassat andra göromål efter det. B känner sig präktigt dissad och nedgraderad och helt tom på energi att ”hitta någon annan”. Det får bli ännu en kväll hemma med chips och Netflix.

Kvinnorna C och D träffades av en slump på ett kulturevenemang och fann varandra direkt. Under ett par år blev det ett otal trevliga kvällar på pubar och restauranger, konserter och teaterföreställningar. De hade båda liknande erfarenheter i bagaget – skilsmässa, uppbrott från jobb och städer – och kunde prata om det mesta, skämta och vara allvarliga.
Så D tyckte det var lite konstigt att C plötsligt inte själv hördes av och dessutom avböjde ett par förslag om trevligheter. Det skylldes på jobbstress och barnbarnspassning – men bilder och taggningar i sociala medier vittnade om något helt annat. Det nya sällskapet såg välrakad och välklädd ut, och här och där anades en villa med bra läge nära havet.
På en direkt fråga från D blev C lite svävande och undvikande, men beskrev hur rolig han var att umgås med, vilka härliga vänner han hade och hur snabbt hon blivit en i gänget. Och nu planerade de en husbilssemester.
Jaha, den vänskapen var inte mycket värd, tänkte D, som blev sårad och ledsen. Och inte en enda gång inbjuden att träffa den välrakade och hans härliga vänner.

Jag kan fortsätta med fler liknande berättelser, andras och egna. Men det hela gör mig så beklämd. Visst borde vi ha kommit längre än så? Och jag känner med, och känner igen, känslorna av att bli bortvald och undanskuffad. Men är också övertygad om att när A tröttnat på bekantingarna och C fått nog av den välrakade och hans härliga vänner, och ringer sina tidigare väninnor, då har B och D stängt dörren. För gott.