Nu flyttar jag hem till Sverige
Nu är det dags igen. Packa flyttlådorna, säga hej då till arbetskamrater och goda vänner – och börja ett nytt äventyr. Efter ett och ett halvt år i London styr jag hem till Sverige, till en ny stad och ett nytt, spännande jobb.
Då, förra året, när jag tackat ja till jobb i London, bestämt mig för att sälja huset, rensa brutalt i bohaget och ge mig av – då var den återkommande kommentaren ”det är så modigt”. Något jag inte ville hålla med om.
För mig handlar det inte om mod, utan om att se möjligheter och att vilja utvecklas, en lust att prova något nytt och okänt. Och, som jag envist påpekade – det hade inte varit så stor skillnad om det handlat om en ny stad i Sverige. Jo, förresten. I Sverige hade jag inte behövt skaffa socialförsäkringsnummer och lösa allt annat som en invandrare ställs inför.
Vilket i och för sig är en väldigt värdefull erfarenhet som jag tar med mig hem.
Men varför flyttar jag hem?
Ja, det är väl en portion rastlöshet, en skopa nyfikenhet, en näve lust till yrkesmässig utmaning och en skvätt längtan efter människor som står mig nära.
Jag tror att den röda tråden genom mitt yrkesliv är att jag helst vill ägna mig åt olika former av utvecklingsprojekt och förändringsprocesser, där jag kan vara med och driva verksamheten framåt. När för mycket ser ut att vara ”same, same” under lång framtid, då kommer den själsliga andnöden. Och en hel del av det där skvätter ju över på privatlivet, jag vet. Kärlekslivet har väl både en och annan gång blivit för mycket av ”same, same”. Men det är en annan historia.
En sak jag lärde mig förra året, det är att inte berätta för mycket om mina planer utanför den närmaste skaran familj och vänner. Det tog då så otroligt mycket kraft att utöver allt det praktiska också prata, prata, prata om flytten och framtiden.
Nu har jag sett till att hålla informationen i en snävare krets, och jag har kunnat fokusera fullt ut på årets mest krävande period här med julmarknaden och luciakonserterna. Men nu är de stora arrangemangen avklarade och de närmaste veckorna ska jag se till att avsluta mitt jobb här på bästa sätt. Jag har alltid lämnat en välkrattad manege efter mig, och den vanan ska jag inte frångå.
Det blir också tillfällen att tacka och ta farväl av många av de fantastiska människor jag träffat både i London och i andra städer jag kunnat besöka. Och förhoppningsvis kan vi fortsätta hålla kontakten.
Alla mina favoritställen i stan finns ju kvar, och jag kommer att återvända ofta, ofta. Och förstås de sista veckorna försöka bocka av några fler saker på min lista…
Men ska människan inte berätta vart hon ska ta vägen nu, tänker du.
Jo. Det blir västkusten norr om Göteborg – Kungälv. Så har du tips om en lägenhet att hyra eller köpa, hör av dig! Behovet av bostad är minst sagt akut!
