Människor, mat och musik
En solig strand, ett efterlängtat hav. Räcker långt.
Människor. Mat. Musik.
Tre ord som får sammanfatta en lång och välbehövlig ledighet.
Jag inledde med att drälla runt i och omkring London, resa till Cornwall och andra platser i trevligt sällskap – och så drälla lite till, innan planet lyfte mot Sverige.
Eftersom jag inte längre har en egen fast punkt i Sverige, har ett antal goda vänner ställt upp med ”basläger” medan de själva varit på annat håll.
Så jag började i Helsingborg, fortsatte så småningom till Halmstad, mellanlandade i Bredaryd innan jag tog mig vidare till Stockholm. Och sedan inleddes jobbhösten i Uppsala, med konferens och hotellnätter.
Som jag skrev i förra inlägget är det de som står mig närmast som jag saknar allra mest. Barnen. Systrarna. Vännerna. Barnen igen. Och så många av de där som utgör en mer odefinierbar skara – gamla jobbarkompisar, människor ur mitt nätverk, alla dem som jag byter några ord med när vi möts på torget.
Gissa om jag har tankat på. Fyllt hjärtat med kärlek, omsorg, värme. Sparat minnen av goda skratt, kloka samtal, förtrolig tystnad.
Fördelen med att låna tomma lägenheter och hus har varit att jag också fått efterlängtad och välbehövlig tid för mig själv. Sovmorgnar och lat frukost med DN i mobilen. Godis i soffan till någon SVT-serie. Långa promenader och många bad i havet.
För jag behövde sortera en del tankar och funderingar. Göra någon slags plan för den fortsatta färdriktningen. Komma fram till vad jag vill – och vad som är möjligt. Vad det hela kan landa i, det får jag återkomma till…
Tre ord som får sammanfatta en lång och välbehövlig ledighet.
Jag inledde med att drälla runt i och omkring London, resa till Cornwall och andra platser i trevligt sällskap – och så drälla lite till, innan planet lyfte mot Sverige.
Eftersom jag inte längre har en egen fast punkt i Sverige, har ett antal goda vänner ställt upp med ”basläger” medan de själva varit på annat håll.
Så jag började i Helsingborg, fortsatte så småningom till Halmstad, mellanlandade i Bredaryd innan jag tog mig vidare till Stockholm. Och sedan inleddes jobbhösten i Uppsala, med konferens och hotellnätter.
Som jag skrev i förra inlägget är det de som står mig närmast som jag saknar allra mest. Barnen. Systrarna. Vännerna. Barnen igen. Och så många av de där som utgör en mer odefinierbar skara – gamla jobbarkompisar, människor ur mitt nätverk, alla dem som jag byter några ord med när vi möts på torget.
Gissa om jag har tankat på. Fyllt hjärtat med kärlek, omsorg, värme. Sparat minnen av goda skratt, kloka samtal, förtrolig tystnad.
Fördelen med att låna tomma lägenheter och hus har varit att jag också fått efterlängtad och välbehövlig tid för mig själv. Sovmorgnar och lat frukost med DN i mobilen. Godis i soffan till någon SVT-serie. Långa promenader och många bad i havet.
För jag behövde sortera en del tankar och funderingar. Göra någon slags plan för den fortsatta färdriktningen. Komma fram till vad jag vill – och vad som är möjligt. Vad det hela kan landa i, det får jag återkomma till…
***
Som alltid för mig finns musiken där, så även denna sommar. Daniel Norgren såg jag i London innan jag åkte hem, och där väntade Louisiana Avenue, Wilmer X, Torsson, Louise Hoffsten, Seinabo Sey med flera.
Och maten… Som jag har njutit av allt som jag saknat och lite till. Grovt bröd och grevéost, svensk färskpotatis, kallrökt lax, välrökt skinka…
***
Nu är jobbhösten igång, trots att det är blå himmel och tjugofem grader varmt. Skrivbordet börjar redan fyllas med anteckningar och andra prylar. Hur långt det är till nästa ledighet? Påminn mig inte…
Tack för en vidunderlig sverigesemester – Olle, Stina, Frank, Helena, Lars-Ivar, Kristina, Bosse, Brittmarie, Erica, Berit, Anita, Jonte, Torbjörn, Linda, Stefan, Marika, Inger H, Inger M, Lotta, Christer, Katarina, Ebbe, Pernilla, Maja, Suzanne, Ann-Sofie, Nina och alla andra som jag hann prata kortare eller längre stund med. Ingen nämnd, ingen glömd. Ni är värda allt.
Tack för en vidunderlig sverigesemester – Olle, Stina, Frank, Helena, Lars-Ivar, Kristina, Bosse, Brittmarie, Erica, Berit, Anita, Jonte, Torbjörn, Linda, Stefan, Marika, Inger H, Inger M, Lotta, Christer, Katarina, Ebbe, Pernilla, Maja, Suzanne, Ann-Sofie, Nina och alla andra som jag hann prata kortare eller längre stund med. Ingen nämnd, ingen glömd. Ni är värda allt.
Mat...
Musik...
Människor...
Och tid för eftertanke...
