monasblandning.blogg.se

Nej, jag har inte drabbats av ”lock down” – men som alla andra håller jag mig på hemmaplan denna vår.
Ni undrar förstås vad som hände sedan… Hittade jag någonstans att bo i Sverige? Hur är det nya jobbet? Och Kungälv, blir det mitt nya hemma?
Som vanligt har veckorna, och månaderna, rusat på i svindlande fart. Det är tre månader sedan första dagen på jobbet. Tre månader sedan jag avslutade lägenhetsaffären hos mäklaren och fick nycklarna i handen. Och tre månader sedan ett smittsamt virus, och nyheterna om detta, började spridas över världen.
De som känner mig vet ju att startsträckan är kort och vägen mellan tanke och handling ofta obefintlig. Så när det dök upp en bostadsrätt i lagom storlek, i bra område, i toppskick och med acceptabel prislapp – då var det bara att slå till. Men det är nog enda gången jag köper bostad obesedd, och stående i julvimlet på Leicester Square i London.
Flyttfirman hämtade mitt bohag efter julhelgerna, jag bodde i gästrum på jobbet ett par veckor och sedan lyfte planet mot Sverige. Lite välbehövlig ställtid i Halland, sedan väntade Kungälv.
Ärligt talat – nytt jobb och ny bostad i ny stad – det är lite mycket på en gång. Och samtidigt återfå statusen som folkbokförd och skattebetalande i Sverige. Visste ni att det är samma blankett oavsett om en är nyanländ från land långt bort eller är svensk medborgare med personnummer? Intressant erfarenhet, jag lovar. Nog enda gången jag har behövt svara på hur vigsel och skilsmässa gick till, och när mina barn kom till Sverige. Jag var lite ”wild and crazy” där och skrev deras födelsedatum…
Hur som helst, jag riktade helt enkelt in mig på att hinna landa och bli hemmastadd någon månad eller två – sedan väntade det nya livet. Lära känna folk, få nya vänner, gå med i någon förening, hitta en ny kör, utforska Kungälv med omnejd, gå på konserter och utställningar i Göteborg, ha fest för familj och vänner…
Det sprack ju rejält.
Men allt är relativt. Jag är varje dag tacksam för att jag flyttade hem när jag gjorde och kan leva ett ganska vanligt liv – jobba, handla mat, gå långa promenader. En helt annan vardag än för mina vänner och kolleger i London. Liksom för en hel del här, som tillhör någon riskgrupp eller av andra skäl håller sig i självvald karantän.
En del har jag ”träffat” via messenger – tagit ett glas vin ihop och pratat om stort och smått. Fast c-orden är ju svåra att komma runt.
När jag kan åka till London nästa gång är ovisst. Jag som hade tänkt utnyttja att jag åker gratis i stans kollektivtrafik och dessutom har gratis boende som bara väntar…
Som de flesta andra planerar jag nu för en sommar i Sverige och på ganska nära håll. Jag kanske ska hyra bil över sommaren och bli lite mer flexibel? Ta mig ut till havet och till andra fina ställen i närheten? Kom med idéer!
Det känns som om vi är många som bara går och väntar. Väntar på att få livet tillbaka. Men vi ska nog inte tro att det blir livet så som vi varit vana vid. Nu har vi chansen att minska vårt klimatavtryck, att välja nya hållbara lösningar och en annan livsstil. Hoppas jag.