Längtan efter sandstrand
Hela dagen gick jag omkring med övertygelsen att det var torsdag. Tätt följd av njutningskänslan av att bara ha en jobbdag kvar till semestern. Och så insåg jag att det bara var onsdag, och alltså TVÅ dagar kvar att jobba. Den insikten kan sänka vem som helst, så här på upploppet när ett halvårs slit sätter fart på den själsliga mjölksyran.
Det blir ju – av kända skäl – ingen tripp ”hem” till London i sommar, inte heller ett kärt återseende av Prag. Som de flesta andra är jag hyfsat nära hemadressen mina lediga veckor. Men jag vägrar använda ordet ”hemester” – vilket märkligt hitte på-ord. Som om ledighet från jobbet per automatik skulle handla om att resa bort? Och att inte resa bort skulle vara mindre värt?
Jo, för dem med välfylld plånbok har det väl varit självklart med utlandsresor, hotellweekends och många mil med husvagn eller husbil.
För många har aldrig alternativen Kroatien eller Kalmar behövt jämföras – båda har varit ouppnåeliga drömmar. För andra har det egna hemmet med en kasse låneböcker och en solstol varit oasen efter månader av jobb.
Funderar jag på, så här dagen innan autosvar tickar igång på mejlen.
Jag har schemalagt drivor av inlägg på webb och sociala medier, och producerat mängder av material. I hjärnan har jag de senaste veckorna koncentrerat mig på augusti-september, så det är väl inte så konstigt att bli lite dagvill.
Jag tror inte jag har glömt något, men om så är fallet – so what? Världen går inte under.
Aha, ni undrar fortfarande vad jag har för planer?
”Follow the sun”, sade jag till några som ställde just den frågan. Jag har insett att jag inte är någon klippälskare – jag vill ha långgrunda sandstränder när jag badar. Åren i Halland har format mig och jag längtar till öppna landskap och fri horisont. Så blir det soliga dagar kanske du hittar mig vid ett hav söderut…
Och däremellan vänner, barn och andra nära. Det sociala kontot behöver påfyllning av långa samtal, många skratt och sena kvällar. Kulturkontot ska också få lite påfyllning – även om det är få konserter som sker med publik finns tack och lov många spännande utställningar att se.
Men jag tror jag börjar med en sovmorgon. Eller två.
