monasblandning.blogg.se

När jag för väldigt många år sedan lämnade Irland, lovade jag mig själv att återvända så snart som möjligt. Det dröjde tjugofem år... Förra gången luffade jag runt på ön ett par veckor - red i Connemara, såg Atlantens vågor i solnedgången i väster, roade mig i Dublin. Denna gång stod bara Dublin på programmet, men det räcker långt. Allra helst hade jag velat dela denna stad med en mycket speciell person, men livet gav mig en ny käftsmäll och i stället var alternativet att åka själv eller inte åka alls.

Så jag bokade flyg och några hotellnätter och åkte.

Dublin har blivit en mer internationell stad sedan sist, med mer turister och större kommersiellt utbud. På gott och ont. Grafton Street kantas numera av fler glassiga butikskedjor än av blomstervagnar, och turistfällorna har blivit betydligt fler. Och överallt erbjuder pubarna traditionell irländsk musik, inte alltid framförd av den mest skicklige trubadur med gitarr.

Jag hade i förväg letat upp ett par ställen där det spelas blues och jazz och prickat in dem på kartan. Båda ligger i centrum, har ett hyfsat musikutbud och trevlig stämning - och är stamställen för folk i stan. Och jag blev inte besviken! Förutom bra musik och ett par pints blir det alltid underhållande samtal med bordsgrannar. För det är faktiskt så, att irländare är vänliga och trevliga över lag. Inte bara på puben, utan överallt. Stå i ett gathörn och vrid fundersamt på din karta, och vips stannar någon till och erbjuder hjälp.

När jag i ett par timmar hade letat efter det nyöppnade Irish rock'n roll museum utan att hitta, blev jag lotsad ända till dörren av en sympatisk man som ändå skulle åt samma håll. Och överallt har folk tid och lust att småprata lite.

Irland, och Dublin, är ju också hemvist för ett antal litterära dignitärer, som Beckett, Joyce och Wilde. Så jag lyckades komma med på en "litterary pub crawl" som leds av duktiga, professionella skådespelare. Tänk på att boka i förväg - det var rena turen att jag kom med som första reserv.

Historien är alltid närvarande på Irland, men ändå tillåts och uppmuntras förnyelse. Spännande och ny arkitektur flätas in i det medeltida, och gammalt och nytt möts i oväntade kombinationer. Kanske finns förklaringen i att den keltiska kulturen bor i en ung republik? Nästa år firas 100-årsjubileet av självständigheten och det utlovas massor att uppleva. Känns som om det finns all anledning att återkomma 2016...

Och förstås allra helst med någon speciell.