monasblandning.blogg.se

Wherever I lay my hat, that's my home, sjunger Paul Young.Och utan att gräva ner mig i texten i övrigt, känns den frasen väldigt träffande. Vad som är ett hem, vad som känns hemma, det kan variera snabbt under några år.

 

Trivs du här i Malmö, känner du dig hemma? undrade en kollega vid ett förmiddagsfika.

Och visst gör jag det, precis som jag kände mig hemma i Kungälv, i Harrow, på flera adresser i Ysby, i Laholm, i Malmö för länge sedan, i Värnamo, i Bredaryd...

Men jag har för länge sedan insett att det där hemma, det kan se väldigt olika ut. Stan eller landet, hus eller lägenhet, högt eller marknära. Oavsett vilket, en känsla av att detta är rätt plats för min hatt.

Jag kände ganska snabbt, att trots att mina hattar visserligen fick plats på hatthyllan, var den nya lägenheten inte min rätta plats. Och funderade hit och dit på vad jag ska göra åt det.

 

Jag landade i att jag ska sälja, och hitta något annat.

Trots att läget är toppen, liksom standarden och den fantastiska innergården.

Men hur mycket jag än uppskattar utrymmen, finns det en gräns för hur många kvadratmetrar jag behöver, och här är de alldeles för många. Dansgolvet, kallar jag det. Och inte dansas det så mycket hemmavid.

Det var så oerhört skönt att downsize-a när jag sålde huset och flyttade till London. Jag insåg hur mycket bohag och ägodelar jag inte hade varken behov av eller bindning till och för varje pryl som såldes eller gick till loppis lättade tyngden från axlarna.

Tillbaka i Sverige fick det trots allt bli en soffa, en tv och lite annat. Men det får räcka. Jag vill inte fylla ut tjugofem onödiga kvadrat med lika onödiga inventarier.

Så nu är jag än en gång i fasen med att pimpa inför fotografering, det var ju alldeles nyss, känns det som...

 

Än en gång lägger jag tid på mäklarsajterna, hissar och dissar, anmäler intresse och skickar mejl.

Min lägenhet ska ut på marknaden inom kort och så ska hela pusslet läggas igen.

Den här gången är inte stressen lika stor som i våras. Nu tar jag mina kvälls- och helgpromenader till områden och gator som jag är nyfiken på. Tar mig tid att känna efter om det kan vara "mitt" kvarter, eller inte. Och så ska jag gå på ett gäng visningar, dels av nyfikenhet, dels för att just min pärla kan finnas där jag minst anar.

Jag kanske ska ta en hatt med mig och se var den trivs bäst?

 

PS Alla ni som protesterar och säger att hallå, det där är Marvin Gayes låt - ni har helt rätt, men jag tycker Paul Young gör en bättre version.